Du kan la’ berätta

Ibland kan berättandet  skapa  kontakt med enskilda barn. Jag minns Pelle, sexåringen som inte litade på vuxna. Han litade inte på mig heller men han älskade två saker i livet; berättelser och IFK Göteborg.

En gång berättade jag historien om IFK Göteborg. Han lyssnade intresserat på skrönorna om Svarte Filip och Bebben Johansson – de gamla legendarierna. Och hans ögon tindrade när jag berättade om guldåret 1969. Men när jag kom till de mörka åren på 70-talet, då IFK låg i div 2, ruskade Pelle på huvudet.

– Det kan inte vara sant sa han.

– Det vet la’ jag hur du e’. Du hittar bara på hela tiden

Så blev det tyst en stund innan han fortsatte med orden:
– Du kan la’ berätta om Bebben igen.

Efter detta sa alltid Pelle samma sak när vi träffades:
– Du kan la’ berätta

När han blev äldre ,och slutade på fritidshemmet, träffades vi mest i skolkorridorer och på skolgården. Men även då var hans kommentar given. Hälften på allvar hälften på skoj, sa han:

  – Du kan la’ berätta.

Mikael Thomasson

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta, Pedagogik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s