Sagoberättande för invandrakvinnor

Idag har jag berättat en gammal folksaga för de unga invandrakvinnor jag träffar varje vecka. Den handlar om en flicka från en liten folkgrupp som lever i Kina. I hennes by härjar torkan. Vid flickans försök att skaffa vatten till byn sjunger hon fram drakkungens tredje dotter. Tillsammans trotsar de båda drakkungen och får så tillbaka vattnet till byn. Drakkungen förskjuter förstås sin dotter och hon följer med människoflickan till byn. Där trivs de och de sjunger när de arbetar ihop. Deras sång lockar kvinnor till byn för att lära sångerna. Än idag samlas kvinnor vid den sjunde fullmånen för att sjunga flickan och drakkungens tredje dotters sånger.

 Om igen förundras jag över folksagornas oerhörda kraft. Jag som läst sagan flera gånger  och tänkt igenom den ännu fler gånger ser så mycket i sagan. Så mycket såg jag inte när jag som mycket ung slukade sagor och så mycket såg nog inte de unga kvinnorna jag berättade för idag. Men jag tror att mitt sagoslukande gav mig mod att protestera när orättvisorna blivit för stora. Min förhoppning är att också de här unga tjejerna får några droppar mod för varje saga de hör.

Monika Eriksson

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta, Berättelser, Pedagogik, Sagomuseets verksamhet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s