Trollvinter

Vintern är obegriplig, den är absurd. Den måste vara resultatet av att hundratals Mårror suttit på marken. Så tänker Mumintrollet när han råkar vakna på alldeles fel tid.

Smågnällande springer han från rum till rum. Han försöker få liv i den sovande familjen, men det lyckas inte, inte ens mamman. I huset råder skymning och han är ensam! Det här är inte den riktiga världen, det måste ha blivit fel. Solen går inte upp längre. Blommorna är borta och träden står som nakna skelett. Över allting ligger något vitt, ulligt och kallt. Hans mamma har hört talas om det och det kallas ”snö”.

Tänk hur en saga kan etsa sig fast. Jag är en bit över vuxen ålder. Ändå är det fortfarande Tove Janssons ”Trollvinter” jag tänker på när vintern är som mörkast och bittrast. Bilderna, dagrarna, hela stämningen. Under juldagarna tar vi återigen fram boken. Alla vill höra, trots att barnen är stora nu.

Och när jag försöker beskriva dagarna efter stormen Gudrun, då finns ”Trollvinter” med. Overkligheten, hur världen hade blivit som förbytt. Kyla, mörker. Onaturligt tyst, dödens stilla. Så var det efter stormen och så var det även i Mumindalen den gången. Fast mamman, hon vaknade till slut.

Vill du läsa min bok om stormen så finns den på Sagomuseet.

Du kan också beställa den direkt av mig.

Anna Lilljequist

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s