En berättelse vig som en apa i ett träd

Idag har jag varit på Skiftingehus skola i Eskilstuna och berättat för 7-klassare, där entusiastiska lärare jobbar med folksagor. Härligt att möta ungdomar i den här åldern, beredda på att ta till sig mina berättelser och reagera på dem.

På tåget hem läser jag Elisabeth Rynells bok Hitta hem. Det riktigt gnistrar om hennes språk och många formuleringar vill jag gömma i mitt hjärta. Boken griper och manar till eftertanke. Den handlar om två flickor, Hild som växer upp i förorten på 1950- och 60-talen och Mala som lever för 500 år sedan och deras sökande efter en självklar plats och tygghet i livet. Hild är ett utsatt barn. Hon lyssnar till berättelser och läser. Kan mötet mellan berättare och lyssnare beskrivas bättre än så här:

Det gick bra att avbryta och komma med frågor när mamman berättade. Man behövde inte vara sådär på helspänn och lyssna andäktigt och vänta in olika turer och vändningar på historien utan man kunde vara med och sticka in tillägg och kommentarer, mamman tappade inte balansen för det. Man kunde till och med säga emot, att så kunde det väl inte vara heller eller så var det inte förra gången du berättade; det bekom inte henne, hennes berättelse var vig som en apa i ett träd, den slängde sig skickligt från gren till gren och Hild var med i varje kast och ögonblick, följde mamman i berättelsen som i ett stort grenverk.

Per Gustavsson

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s