Rödhaken

Nu ramlar de in, flyttfåglarna. Varje morgon hör vi nya låtar. Det visslas och tjirpas i trädtopparna så det står härliga till. Små varelser man inte sett på länge hoppar omkring på marken och plockar bland fjolårslöven. Först var det enstaka starar och bofinkar. De såg så eländiga och ruggiga ut i snön att jag skyndade mig att lägga ut mat. Så försvann snötäcket och då blev de fler. Häromdagen såg jag årets första rödhake.

En sommar hade vi en rödhake som var tam. Den tycktes rent av ha adopterat oss. Vad vi än sysslade med, vart vi gick så fanns den med. Hängde vi tvätt eller rensade i landen så satt den där alldeles intill och tittade, följde varje rörelse vi gjorde. Till hösten reste den iväg med de andra flyttfåglarna och vi såg den inte mera.

Den rödhaken var speciell. Jag minns att jag tänkte att den måste ha blivit felprogrammerad, Men när jag läser Tillhagens ”Fåglarna i folktron” (1978) får jag veta att rödhaken alltid varit en välsignad fågel. Orädd är den, och håller sig gärna nära oss människor.

Det fanns en utbredd tro att rödhaken förde lycka med sig I Skottlands sägs den ha en droppe av Guds blod i sina ådror. I sägner världen över talas om att det var rödhaken som en gång förde elden till människorna. Hos Kar-nai-folket i Australlien hade elden en gång stulits av onda andar. Då var det lilla rödhaken som råkade hitta några små glödande kol i gräset. Genom att bära dit strå och mossa lyckades hon hålla liv i elden tills människorna hann dit. Men hennes bröstfjädrar sveddes och färgades för all framtid röda.

I Tyskland sägs att den som dödar en rödhake kommer att få kor som mjölkar blod.
I England, enligt en uppteckning från 1500-talet, trodde man att om en rödhake hittade en död människa ute i markerna så täckte den hans ansikte med mossa, i vissa fall klädde den in hela kroppen.

Det betyder tur att möta en rödhake – tänk på det nästa gång! Själv ser jag den med
förnyad undran och respekt.

Annonser

5 kommentarer

Filed under Att berätta

5 responses to “Rödhaken

  1. Oj, glömde sätta mitt namn under. Men alla förstår väl vem det är, den erkänt fågeltokiga.

    Anna

  2. Här i Brattefors strax söder om Ljungskile i sköna Bohuslän har vi en rödhake som har övervintrat i flera år.
    Jag har varit orolig för honom denna kalla och snötyngda vackra vinter, men han har till min stora glädje klarat sig!

  3. Här hemma hos oss har vi också flera rödhakar som följer oss när vi gräver i landen och rensar ogräs. Peter Larsson har skrivit en liten underbar bok ”Rödhaken i naturen och kulturen” (2003) som innehåller en hel del folktro om denna så välkomna fågel.

  4. Tack Anna för denna vackra historia om en intressant fågelart. Fick lust att utforska lite vidare om den. I Lars Sunds bok, ”En morgontrött fågelskådares bekännelser” (Söderströms, 2010) läser jag att rödhaken brukar hålla till på samma plats varje år, så det är inte konstigt att den blir tam ibland. Det är bara att ”ha ögat” för det.

    • Anna Lilljequist

      Tack själv Daniel! Nu har jag prövat att berätta din saga om vinden för publik med egna ord (hoppas det är OK). De gillade den verkligen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s