Apropå Sägner i skolan

Jag läste Per Gustavssons fina text om vikten av att jobba med sägner i skolan. Den fick mig att tänka på mina egna erfarenheter i ämnet. Jag har framförallt arbetat med sägner för att utveckla elevers  fantasi, språk och skaparlust. På köpet lär de sig också om sin hembygd och hur man bygger en historia.

Sägner är ofta korta, ibland fragmentariska. När de berättades som mest så behövde de inte vara särskilt långa eller välbygda rent dramaturgiskt. Man kände ju ofta till platsen som händelsen utspelades på och ibland visste man t o m vem huvudpersonen var. Någon välbygd intrig behövdes då inte för att fängsla publiken. Dagens lyssnare saknar ofta denna tydliga koppling till historien. Man kan då reagera på två sätt; antingen tycker man berättelsen är ointressant eller så blir man nyfiken på vad som egentligen döljer sig bakom de få orden. Jag försöker uppmuntra unga till att just använda sig av sin nyfikenhet och fantasi för utveckla dessa gamla berättelser.

Upplägget är följande

–         Jag berättar tre korta, fragmentariska sägner för dem.

–         Tillsammans ställer vi sedan vem, vad, var, hur och varför frågor om sägnernas handling.

–         Därefter får varje barn välja en historia att utveckla. Till sin hjälp har han/hon sina egna svar på frågorna vi ställt, samt de tre P:na. Tre P står för Person, Plats, Problem. Har sägnen tre P? Om inte, bör den få det.

–         Efter en stunds fundering ritar var och en sin utvecklade sägen som serie

–         Med serien som hjälp för minnet berättar vi för varandra i denna lilla grupp.

–         Vi tränar ögonkontakt, kroppsspråk och röst

–         Avslutningsvis berättar man sin historia för yngre barn

 

Ett annat sätt att arbeta med fragmenariska sägner är att göra ”Utveckla sägen-kort” som man har i klassrummet. Man arbetar då  enskilt och kan antingen göras skriftligt eller avslutas med en muntlig berättelse . På kortet kan det se ut så här:

Utveckla sägnen

MÄRKEN EFTER JÄTTAR

berättat av Ola Petterson, född år 1841 i Lökeberg, Hålta

 De är ett märke i Skåra skog efter en Jätte. Ja hela näven står tydligt i berget, å de ska vara en jättenäve.

STÄLL FRÅGOR FÖR ATT UTVECKLA BERÄTTELSEN:

Här är några förslag på frågor:

Vem var Jätten? Var bodde han? Träffade han någon? Varför slog han näven i berget? Var han arg? I så fall; på vad?

Hur slutade det?

 

Bilden högst upp föreställer en hustomte från Kungälv. Vanligt förekommande i lokala sägner

Annonser

1 kommentar

Filed under Att berätta, Pedagogik

One response to “Apropå Sägner i skolan

  1. Per Gustavsson

    Glöm inte ge hustomten mycket gröt varje dag. Det är
    underförstått i sägnerna att man ska göra så för att få en flitig tomte
    där hemma, som ser till att det är rent och snyggt! Och inte allra
    minst håller pli på alla som bor i huset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s