Monthly Archives: april 2011

Sagomuseets geocachingdag på Helgö

Ja, så här kan det se ut när man letar efter en skatt. Här är det Patrick som är fast besluten att nå toppen och hitta cachen.

I dag på förmiddagen samlades ett 15-tal medlemmar i Berättarnätet Kronoberg på vackra Helgö för att lära sig mer om geocaching. En del var nybörjare, andra hade provat på lite grand och några var riktigt duktiga och fick fungera som lärare. Vi hade en underbar förmiddag och alla var mycket nöjda. Roligare än jag hade väntat mig, sa flera. Vi säger stort tack till Uetp och Bumba i Växjö som  gömt skatterna så finurligt. Bättre kan det bara inte bli.

Per Gustavsson

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Sagomuseets verksamhet

Geocaching i Sagobygden

Så här såg det ut på Galgbacken i Hamneda när Sagomuseet hade presskonferens om geocaching i Sagobygden. Det är Per Brolléus från Radio Kronoberg som sänder direkt från Galgbacken.

Galgbacken är ett av många spännade utflyktsmål i Sagobygden. Här har Sagomuseet gömt en av de 20 nya sägenskatterna, som man hittar med hjälp av gps. När du hittar skatten kan du ringa ett telefonnummer och lyssna till berättelsen på svenska, engelska eller tyska. På Galgbacken handlar berättalesen om Arvid i Öshult. Han var en notorisk bråkstake och rättade sig aldrig efter lagen. Han betalade inte sina skatter, tvistade med sina systrar om arv, besökte inte nattvarden och gjorde åtskilliga pigor med barn. Folk sa att han försvurit sig åt djävulen för att i gengäld bli rik och leva länge.

Men så  dömdes Arvid till döden och skulle avrättas på Galgbacken i Hamneda. Arvid skickade hustrun till Stockholm för att ansöka om nåd hos kungen. Hur gick det?

Ja, mer berättar vi inte här.

Men vi kan berätta att Galgbacken i Hamneda togs ur bruk i slutet av 1600-talet då tinget flyttades till Ljungby. Men än i dag kan man se stolphålen efter galgen.

Nu är det bara att ge sig ut på skattjakt i Sagobygden. Mer information om hur man gör hittar du på Sagobygdens hemsida www.sagobygden.se. Allt om geocaching kan du också lära dig på www.geocaching.com.

Vill du prova och få hjälp på vägen kom då till Sagomuseet söndag 15 maj kl 12-16. Då lär vi ut hur det fungerar och du kan också låna en gps för att leta skatter kring Sagomuseet.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser, Sagomuseets verksamhet

tvillingprinsarna

Från Yorubafolket i Nigeria kommer den här sagan. Jag berättar med egna ord.

Tvillingprinsarna
Långt nere i södern fanns det en mäktig kung som hette Ajako. Hans palats var utan like. Hans tron var snidad av elfenben och guld. Han hade en ung och underskön gemål som han verkligen älskade, men de fick inga barn. Tiden gick. Så en dag kom hon ändå till honom med glädjebud. Hon hade blivit havande. Och när tiden var inne föddes en pojke och efter ett tag ännu en! Det var ingen lycka med detta. I det här landet ansågs allmänt att tvillingar bar på en förbannelse. Att de egentligen skulle dödas direkt efter födseln. Men det kunde kungen inte förmå sig. I hemlighet lät han föra mor och barn till en liten by långt ute på landet.

Åren gick. Tvillingbröderna växte och blev till män. De hade ingen aning om sin kungliga börd. Men en dag blev modern hastigt sjuk och på sin dödsbädd berättade hon sanningen. Bröderna blev som fallna från skyarna. Deras mor hade burit ved och vatten som vilken kvinna som helst – skulle hon vara drottning? Och själva hade de gått i slitna skynken och vallat getter som andra pojkar.

Bara en kort tid därefter nåddes de av budet att också deras far kungen avlidit. Han hade dött barnlös. Så nu var det fritt fram att bege sig hem och kräva rätten till tronen. Men bara en av dem, förstås. Hur skulle de lösa detta?

De två unga männen var oskiljaktiga. De sov tillsammans, gjorde allting tillsammans. De visste varandras tankar. Nu beslöt de i största sämja att låta slumpen avgöra. De skulle kasta varsin sten och se vem som kom längst. Den som vann skulle bege sig till staden och kräva sin rätt.

Den blev den yngre. Han gav sig raskt iväg till det kungliga palatset. Där mottogs han först med undran. Kung Ajako hade ändå en son? Men så snart de lärde förvissat sig att han var äkta, bröt glädjen loss och han besteg tronen med stor pompa och ståt. Så snart det var möjligt lät han sända bud till sin tvillingbror. Han var välkommen att bo i palatset han med, trots att han inte var kung.

Nej, han var inte kung. Där satt hans yngre bror i all prakt och härlighet. Det sved i den äldres hjärta. Allt efter som tiden gick blev det värre och värre. Avundsjukan åt honom, den grävde hål i hans själ. ”Det var jag som föddes först”, sade han till sig själv. ”Jag är den som skulle suttit vid tronen.”

Alldeles intill palatset rann en flod. Där brukade tvillingbröderna gå och strosa. Och en dag rann sinnet på den äldre. Plötsligt – han visste inte hur det gick till – låg den andre ute i vattnet. Han sjönk nästan direkt. Den äldre brodern vände på klacken och gick tillbaka till palatset. Där drog han en historia. Hans bror hade hastigt gett sig av på en lång resa, han skulle nog inte komma tillbaka. Vid hovet anade man ingenting, utan utropade honom som kung i stället.

Nu hade han fått det han drömt om. Makt, rikedom, sköna kvinnor. Lydiga tjänare, tassande runt på flinka fötter. Men han fick inte ro. Gång efter annan måste han tillbaka till platsen där hans bror hade drunknat. Så en dag som han stod där och såg ner i vattnet hördes en tunn röst:
”Här ligger din bror! Här ligger din bror!”
Det var en liten fisk som stack upp nosen och sjöng. Ursinnig tog han en stor sten, med all kraft slungade han den i vattnet så fisken krossades.

Men bara kort därefter var han åter vid floden och nu kom han i sällskap med hela sitt följe, rådsherrar, tjänare. Och just som han tänkte ”vilken tur att jag fick död på den där fisken”, så satte vattnet igång att koka. Hela floden hävde sig, höga vågor steg upp, det brusade och dånade och sjöng:
”HÄR LIGGER DIN BROR! HÄR LIGGER DIN BROR!”

Hovfolket förfärades när de hörde detta. Och de lät dragga i floden och så fann man liket efter kungen. Den äldre brodern blev avsatt och körd på porten. Dömd att leva som fredlös och jagad som en hund. Men skammen var för stor. Han kunde inte fortsätta sitt liv. Han gick ut i vildmarken och där hittade han de örter han behövde. Så fick han somna in.

Anna Lilljequist

5 kommentarer

Filed under Att berätta

Festivalens berättare: Jack Dalton

 

Fram till festivalen kommer vi ta tillfället i akt och närmare presentera några av festivalens artister. Först ut är en man från andra sidan atlanten.

 Jack Dalton  är uppvuxen i Anchorage, Alaska och har sin rötter bland urbefolkningen(yupikerna).  Han är proffisionell storyteller , skådespelare och författare. Det är med stor glädje vi hälsar Jack välkommen till årets festival. På hans repertoar finns framför allt traditionella berättelser från Yupikernas kultur.  Jack kommer att bjuda på skapelseberättelser, trixterhistorier och mycket mer. Det blir sagor och myter för såväl barn som vuxna. Föreställningarna blir i huvudsak på engelska men även på svenska. Jack har nämligen varit utbytesstudent i Göteborg och kan svenska.

Här är Jacks föreställningar under festivalen:

Fredag

19.00. Församlingshemmet: Festivalinvigning

Lördag

14.00 Ljunggården: Raven Returns

Söndag

19.00 Märtas café   The Gathering Song, and The Big Eagle

Måndag

10.00. Utescenen. Gamla Torg. Hur Korpen skapade land Barnberättande på svenska

13.00 Eskilsgården: The creation legends of the Yupik people

 Tisdag

11.00 Ljunggården   The boy who ate too much

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Kvinnans ovanliga egenskaper

        Alla vet hur det gick till när Gud skapade kvinnan av Adams revben medan han sov. Fast jag är inte så säker på att denna historia är riktigt sann. Enligt en gammalt rumänsk sägen var handlingen lite annorlunda. Att det var mannen som skapades först kan vara sant. Men när Gud ville skapa en kvinna då märkte Han att det inte fanns något material kvar. Allt var förbrukat! Då plockade Han månens rundhet, solstrålarnas ljus, vågornas böljande, grenverkets vajande, svalans spenslighet, blommornas doft och hindens kärleksfulla blick. Till dessa ingredienser tillade Han lövsångarens skygghet, påfågelns fåfänga, svanens graciösa hållning, duvans mildhet, vargens grymhet, diamantens hårdhet, marmorns kyla och eldens glöd. Allting blandade Gud ihop och skapade kvinnan som han skänkte till Adam.

        Efter en vecka kom mannen till Gud och sade: ”Min herre, den varelse som du gav mig som livskamrat gör mig olycklig. Hon kräver all min uppmärksamhet, lämnar mig aldrig ifred, pratar för mycket, är nyckfull och gråter ofta utan anledning. Jag lider för mycket på grund av Eva. Jag orkar inte längre leva ihop med henne. Därför vill jag att du tar henne tillbaka.”

        Gud lyssnade på mannens klagan och tog henne från honom. Efter en vecka kom Adam tillbaka och sade: ”Min herre, jag tycker att det var dumt av mig, när jag bad Dig att ta tillbaka min kvinna. Jag kan inte glömma hennes ljuva röst när hon pratade med mig. Hon sjöng i min närhet, hon såg kärleksfullt på mig, henne blick smekte min själ, hennes skratt klingade som fågelkvitter i mina öron. Jag ber dig på mina bara knän att återlämna Eva till mig för att jag inte kan leva utan denna underbara varelse.”

Daniel Onaca

5 kommentarer

Filed under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner

Påskdagen

Påskdagen är glädjens dag.
Då uppstod Jesus från de döda.
Påskäringarna hade inte samma makt längre.

Själva solen är glad.
På påskdagens morgon dansar den i glädje
över Jesus uppståndelse.
Den är vackrare än vanligt.
Den hoppar upp och ner, upp och ner.
Många kan berätta att de sett solen dansa.

Om du inte tror mig,
får du själv gå upp tidigt på morgonen.
Solen dansar inte på en gång när den går upp.
Du får vänta fem till tio minuter.

Man kan se det var som helst.
Men det sker endast på påskdagens morgon.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Påskafton

Det var en käring som lurade med sig ett litet barn till Blåkulla.
De skulle lära henne att trolla.

På påskafton blev flickan bjuden på mat.
Det såg så fint och gott ut.
På faten låg goda stekar och korvar.
Där fanns kakor och kringlor.
Men så knäppte flickan sina händer.
Hon läste en bön före maten,
precis så som hon var van att göra.
Hon mumlade lite tyst:
– Gode Gud. välsigna maten. Amen!

Guds namn får man inte nämna hos djävulen.
Nu brast förtrollningen.
Flickan såg hur all den goda maten i själva verket såg ut.

Det var bara ormar, grodor, ödlor och maskar.
och allt äckligt man kan tänka sig.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser, Folktro och traditioner