Finns det pump, å?

Berättelsen om Gretas fråga har jag berättat många gånger, men inte förrän nu, snart åtta år senare, börjat jag förstå att en annan tid och därmed ett mycket annorlunda leverne, ryms i den lilla pumpberättelsen. Vet du vad du varit med om innan du berättat om det? Vet du vad du vet innan du berättat om det? Frågor som dessa har följt mig under många år och i kursverksamhet och vardagsliv och just nu kommer det för mig att Gretas fråga tjänar som farstu om vi vill stiga in i förflutenhetens verklighet, ommålad via minnen, föreställningar, kunskap och fördomar.

Det finns i allas våra liv händelser, episoder, som dröjer kvar och blir viloplatser och dungar för eftertanke, ja, de blir tankens redskap för att få reda i en ofta omtumlande och svårgripbar tillvaro. En sådan händelse var jag med om på min namnsdag 2004, det vill säga den 21 mars.

Det var fredag och vårdagjämning och snart nog åtta år sedan. Greta, snart 96, satt på passagerarplatsen i den ljusgröna nya Peugeot 307 Combi och riktigt mös. Färdräknaren visade 6. En enda röd siffra. Jag, bakom ratten, funderade vad den betydde och förstod efter en stund att siffran betydde sex kilometer.

Greta sa flera gånger under den 22 kilometer långa färden från Gävle till Mon vid Dalälvens strand, att bilen går fint och att det var då märkligt så många bilar han hade, han som satt och åt. Ja, det var bilförsäljaren Tomas hon talade om, som när vi kom för att hämta bilen kastade i sig en hamburgare.

– Han säljer bilar, försökte jag.

– Den går ju fint den här, sa Greta för tredje gången och jag höll med.

– Men, kom det sen.

– Ja, undrade jag.

– Men,…

– Ja…?

– Finns det pump, å?

Detta med pump återkom och vid Bomans backe mellan Gävle och Furuvik, ställde Greta frågan för tredje gången och då förstod jag. Greta föddes vid Pingsttid 1907, sju år före första världskrigets utbrott och när hon växte upp var inte vägarna asfalterade och de bilar som började bli någorlunda vanliga när hon var tonåring på 20-talet hade däck som på lättviktare och mopeder och punktering var ingen ovanlighet. Vev för att starta, lagningsgrejer till däck och en pump var då en självklar bilutrustning.

Vad jag svarade? Inte förrän nu, snart åtta år senare, börjar jag förstå omfattningen av de förändringar Greta erfarit under åren från 1910-talet, innan allmän och lika rösträtt införts, innan arbetstiden blivit dräglig, innan alla moderniteter blivit nästan var mänskas egendom – till den där vårdagjämningen för snart åtta år sedan. Gretas oro över att vi skulle bli stående med punktering lång hemifrån förflyttade oss båda till en tid som hon fortfarande hade in på huden och jag försökte föreställa mig och:

– Jo, Greta, det finns pump, å.

Bengt Söderhäll

Annonser

2 kommentarer

Filed under Berättelser

2 responses to “Finns det pump, å?

  1. Hilde Persson

    En härlig berättelse. Det påminner mig om min mormor Frida som blev 97 år gammal. Hon hade upplevt det mesta. Hon berättade hur rädda de blev när det första flygplanet kom farande och första gången de såg en bil. Vilket lyft det var när elektriciteten kom in i husen för att inte tala om rinnande vatten, både varmt och kallt eller vattenklosetten. Telefon och tv,dator- allt som vi tror oss inte klara oss utan.Men i ärlighetens namn så var det inte den pumpen jag trodde hon menad. I dessa nedläggningstider så trodde jag hon undrade om det fanns bensinpumpar längs ödemarksvägen där ni färdades!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s