Sagan om förgätmigej blomman

 

 

 

När vår Gud gav liv åt blommorna på jorden, såg var och en undrande på sina tunna ben som ändå var så starka att de kunde bära dem. Sedan beundrade de sina blad som de fick som smycke. Mest glada blev de över huvudprydnaden. En del hade vit krona på huvudet, andra hade blåa, några hade rödfärgade kronblad, andra, gula. Allra sist fick varje blomma ett namn.

När alla blommorna var färdigskapade bestämde Gud var de ska hålla till. Så blev det att de spred sig åt alla håll: till trädgårdar först, men även till bergen, till slätten och nere i dalarna… Fram på kvällen tog sig Gud en runda på jorden för att se om blommorna trivdes där det bestämtes att de skulle växa. Allting såg bra ut, tills Han upptäckte en liten blå blomma som satt och grät vid en bäck.

– Varför sitter du och gråter, frågade Gud?

Då berättade den lilla växten att den var så glad över sin vackra klänning att hon speglade sig i vattnet, men sedan lekte hon i dess närhet tills hon glömde namnet hon fick.

– Men, du lilla, varför kom du inte tillbaka till mig, sade Gud? Jag kan namnet på alla blommorna jag har skapat.

För att den blomman skulle få lätt att komma ihåg sitt namn, kallade Han den förgätmigej. Och så heter den ännu idag.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s