Monthly Archives: januari 2013

Nu gör vi Halmstad

I vår kommer vi på Sagomuseet att besöka ett flertal skolor i Halmstad. Minst 20 klasser kommer att få påhälsning. Det blir fem besök per klass.
Det är våra berättaverkstäder som Halmstadsskolor visat intresse för. Verkstaden innehåller dels berättarföreställning, men framförallt ger den eleverna möjlighet  själva får utveckla sin muntliga förmåga. Vi återkommer med mer  info om Halmstad senare i vårBild

1 kommentar

Filed under Att berätta

Richard Martin

Låt oss presentera en av de berättare som kommer att medverka under 2013 års berättarfestival i Ljungby.
Richard Martin är en engelsman som sedan många år bor i Tyskland. Där arbetar han som engelska lärare. Martin är inte bara en fantastisk berättare,utan även mycket kunnig på hur man använder det muntliga berättandet i undervisningen. Hos oss kommer han att ge såväl föreställningar som kurs i pedagogiskt berättande.

1 kommentar

by | 26 januari 2013 · 10:29

Hej, alla berättarsugna!

Nu kör vi igång med berättargruppen igen och hoppas på / ser fram emot fler
deltagare denna omgång.
Vi välkomnar både dig som håller på med berättande och som vill träna
på din berättelse inför andra och du som älskar att berätta, kanske inte är så van ännu och som vill träna på att berätta inför andra.
Vi har roligt, stöttar och peppar varann i gruppen.
Fika finns till självkostnadspris.
Om ni vill vara med, så hör av er till Siw på Sagomuseet
tel: 0372-148 66
eller mail: siw.svensson@sagobygden.se
Säg då också till om ni önskar samåkning.

Tid och plats för våra träffar:

Söndag 3/2 kl 14.00 – 17.00
Växjö – Teleborgs slott

Söndag 14/4 kl 14.00 – 17.00
Ljungby Sagomuseet

Sista träffen blir i Ljungby under berättarfestivalen.
Datum och tid återkommer vi med.

Varmt välkomna!!!
Britt-Marie Ljung

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Livsberättelser

Att lyssna till andra människors livsberättelse är ett sätt att bli bekräftad. I andra människors upplevelser känner vi igen oss själva, samtidigt som vi får hjälp att betrakta oss ur ett nytt perspektiv. Men det är också ett sätt att få del av helt nya erfarenheter och livssituationer och få nya kunskaper och sitt medvetande vidgat.

Vilka är det då som får möjlighet att berätta sina liv för den stora publiken, via massmedier såsom tv. Jo, det är i hög grad stjärnorna på slottet, människor som redan har en position i samhället och programledare som intervjuas av sina vänner programledarna.

Då är Sveriges radio betydligt bättre.  Ola Hemströms serie Svenska berättelser som gått i många år är föredömlig. Här får en helt vanlig (eller läs ovanlig) människa berättas i en halvtimme utan att bli avbruten. Ola Hemström producerar också programmet med lyssnarnas sommarvärd. Just det sommarprogrammet hör ofta till de mest populära. Men det är ynkligt att endast ett sommarprogram reserveras åt en tidigare anonym röst. Bort med coacher, företagsledare, kändisar och fram för angelägna livsberättelser!

Liv i Sverige har under många många år arbetat för att lyfta fram livsberättelser, i bokform och på berättarcaféer. Böckerna är ofta tillbakablickande livshistorier, men föreningen har också utgivit samtidsaktuella angelägna antologier som skildrar Sverige i dag.

skitlivDe här raderna föranleds av att jag just läst Skitliv, en antologi om ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad. Tack vare livsberättelser i jagform eller i reportageform har jag fått en insyn i en värld långt från min egen. När jag fick mitt första arbete för 40 år sedan var arbetsvillkoren ganska så annorlunda, ett vikariat ledde ofta till ett fast jobb. Men nu varar vikariaten i evighet, om man ens får ett sådant. Flexibilitet är honnörsordet, otrygghet normaltillstånd och bemanningsföretag legio. En angelägen bok som berör just för att enskilda livsöden lyfts fram.

Skitliv. Ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad. Red: Victor Bernhardts. Atlas, Stockholm 2012.

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser

Att skapa egna berättelser

Många av oss muntliga berättare duktiga på att återberätta och bearbeta traditionella berättelser, såsom folksagor och sägner. Däremot är det mindre vanligt att vi hittar på egna berättelser, så som författare och filmare har gjort i alla tider.
Visst finns det ett antal berättare som ljuger ihop skrönor och skapar andra berättelser. Jag tror ändå att den övervägande majoritet av muntliga berättare känner sig lite främmande och osäkra när det gäller detta mer fria skapandet. Det vore därför på sin plats att ägna lite uppmärksamhet åt hur man kan skapa en berättelse.

Jag tänkte använda den novell jag skrev på bloggen här om dagen som exempel. Den heter Farfar och pustandet och går att läsa här.
Det är en berättelse som är skriven i jagform men den handlar inte om mig och inte om min farfar heller. Jag hade ingen kontakt med min farfar, växte inte upp på landet och hade ingen granntant att spela fia med. Ändå bygger berättelsen mycket på egna erfarenheter. När jag skrev den hade min far nyligen gått bort efter en längre tids sjukdom. Under delar av sin sjukdomstid bodde han hos mig och min familj. Min då sjuåriga dotter fick känna på hans rädsla och hur farfars personlighet förändrades under sjukdomförloppet. Slutligen fick hon se honom på sjukhuset samma dag han dog.
Ungefär ett år efter pappas död fick jag, på en skrivarkurs, följande uppdrag:
”Skriv en berättelse utifrån ett barns perspektiv om döden.”
Jag hade haft många samtal med min dotter om farfar, sjukdom och död. Det kändes naturligt att ta våra erfarenheter in i novellen, men det kändes för personligt att skiva om mig, min dotter och min pappa.
Därför valde jag att hitta på en farfar, ett jag och en plats jag aldrig bott på. Känslorna och tankarna bygger dock helt på egna erfarenheter. Ett problem dök upp när jag skulle berätta historien inför publik. Den var ju skriven som novell, för att kunna berätta den på scen fick jag förändra språket en hel del.

Ja, så gjorde jag. Hur gör du när du skapar egna berättelser? Svara gärna i kommentarerna eller kontakta mig så får du skriva en egen artikel på temat.
mikael.thomasson@sagobygden.se

4 kommentarer

Filed under Att berätta

Knaplebenadaen

I Småland kallade man förr i tiden den här dagen för ”knaplebenadaen”. Då skulle det sista köttet ätas av benen. Knapla betydde plocka bort det sista. Då skulle också grisfötterna ätas upp.

Var man fattig inföll ”knaplebenadaen” redan en vecka tidigare. på trettondagen. Längre än så räckte inte sovlet.

Den här dagen åt man också upp de fina småbröden som hade legat högst upp på julhögarna. Ja, man åt, söp, dansade och sopade ut julen.

DSC00567

Själv tar jag ner min svinborstkrona den här dagen. En prydnad av svinborst. vax och ull som visar att allt togs till vara i bondesamhället, om det så bara var till lyst.

Lämna en kommentar

Filed under Folktro och traditioner

Spotify-Berättelser

Numera kan man lyssna till muntliga berättelser på Spotify. Jag har gjort en spellista med berättelser i olika stilar. Klicka på rubriken

Lämna en kommentar

by | 12 januari 2013 · 15:41