Vad berättarfestivalen betytt för mig

028b9045be7f4984247800c08ab6a7a0Målaskogs skola

Ett av de mest avgörande ögonblicken i mitt liv var när jag satt i Målaskogs gamla skola och lyssnade på berättelser.

Låt oss ta historien från början.  Året var 1990. Jag var nybakad fritidspedagog och brukade roa mig med att hitta på fantasihistorier för mina fritidsbarn. En dag läste jag i min facktidning att Nordens första berättarfestival skulle hållas i småländska Ljungby. Jag bestämde mig för att åka dit.
Jag minns att jag häpnade över det stora antalet berättare som samlats. Fanns det så många som älskade att berätta, jag som trott att jag var ensam om den passionen. Några hade till och med slutat sitt gamla jobb och arbetade numera som sagoberättare
– Va, tänkte jag. Kan man arbeta som sagoberättare.
Så kom natten då vi satt utmed skolsalens väggar och tittade på varandra. Först var det lite avvaktande, men Göran Palm tog ledningen med van hand och sa:
– Föreställ er nu att det går en ängel runt i rummet, snart lägger den sin hand på någons axel och känner man den handen är det bara att börja berätta. Det dröjde nu inte länge förrän den första historien kom, därefter strömmade de fram likt en vårflod.
Flera av historierna minns jag än idag. Margareta Larson berättade om den hoppande musen, Carina Fast bjöd på ”Flickan och björnen”, Anders Granström sa att han lyssnat fram sin saga. Göran Hemberg ordmålade en vacker Karen Blixen novell och Mats Rehnman berättade om Kejsaren som sökte lyckan,
Själv var jag tyst hela natten. Likt en svamp sög jag i mig varje ord. Jag hade aldrig hört någont liknande. För mig var det helt revolutionerande att man kunde levnadsgöra och måla med ord på det viset. Väl hemma igen berättade jag för min barngrupp. Det blev mina enkla varianter på de mästerverk jag hört. Någonstans inom mig hade det vuxit fram ett beslut; en dag skall jag arbeta som sagoberättare. Nu gör jag det

Annonser

5 kommentarer

Filed under Att berätta

5 responses to “Vad berättarfestivalen betytt för mig

  1. Det kan förekomma fakta fel i denna text. Det var så här jag minns det, men minnet är ju inte alltid att lita på/ Mikael

  2. Lene Brok

    I 1990 var jeg på ferie med min familie i Tärningetorp ca. 10 km fra byen Ryd/Småland. En dag, da jeg skulle proviantere, kom jeg forbi Ryd Bibliotek. Mine øjne fangede en plakat på indgangsdøren med et interessant billede. Det var Mats Rehnmans logo for Ljungy Berättarfestval. Jeg læste teksten flere gange, blev fortryllet og tog til festival det følgende år. Første gang, jeg deltog, måtte jeg skrive alt ned, jeg oplevede. Det betød så meget for mig. Det blev til flere festivals i Ljungby, samt en uforglemmeilig Sägenresa, som Per Gustavsson arrangerede for Herlev Fortællerlaug og Danske Torpare i 2003 (tror jeg)
    For mig blev Ljungby Berättarfestival en perle, som lyser midt inde i de smålandske skove. En perle, som til stadighed giver inspiration og glæde.

  3. Lene Brok

    Den uforglemmelige Sägenresa var allerede i 1998!

  4. Gunilla

    Minnet berättar sina egna berättelser!

    Fint fångat Mikael.

  5. Jag kommer ihåg att vi arrangörer var glada att du kom Mikael. Du var ju så ung. Du var berättandets framtid. En del av oss hade hållit på och berättat sedan slutet av 70-talet. Och nu fanns det ungdomar som kunde ta vid. Jag tycker att du verkligen har uppfyllt de förväntningarna. Och i mina ögon är du fortfarande mycket ung, trots att det är 23 år sedan första festivalen. Tiden stannade på något sätt den natten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s