En berättares intryck från Sydafrika

Bild

Ovan: Inte världens bästa lejonbild, men den bästa jag någonsin kommer att ta.

Nu är jag i detta fantastiska land. Under några dagar har jag fått se otroligt vacker natur, enorma elefanter, undersköna zebror, lugna lejon och mycket, mycket mer. Det som gjort allra störst intryck är nog ändå alla dessa människor som jag fått träffa. Deras vänlighet och livsglädje kommer jag att bära med mig länge, länge. Inte minst kommer jag att minnas de historier de berättat. Här är tre:

Gepardens tårar
Det sägs att geparden har fått sina svarta ränder under ögonen för att han gråtit för mycket. Varje natt när han gav sig ut för att jaga så hade nämligen lejonet eller jeoparden hunnit före, de hade redan tagit alla byten. Geparden satte sig då och grät. Han grät sådana floder att det blev svarta tårränder efter alla tårar som fallit. Än idag har geparden dessa tårspår.

Gamens profetiska förmåga.
Det sägs att gamen är profetisk. Om natten, när han sover, kan gamen se in i både dåtid och framtid. Denna förmåga gör att han alltid vet när djur skall dödas och det är därför han så snabbt är på plats för att äta av kadavret.
Att man tillskriver vissa djur övernaturliga förmågor har en mörk baksida. Framförallt leoparder och lejon dödas och deras kroppsdelar används sedan i magin för att ge övernaturlig kraft till människor.

 

Idag var jag på Taffelberget och fick höra följande historia:

Van Hunks och djävulen
Van Hunk var en legendarisk pirat i trakterna kring Kapstaden. Varje dag gick han upp på Taffelberget för att vila under sitt favoritträd, högt uppe på berget  En dag fann han att en främling satt under trädet ,
Istället för att jaga bort den främmande mannen, utmanade han  yngligen i en rökningstävling, Han sa:
” Ingen kan röka så mycket som jag av denna tobak utan att må illa.”
”Jo, jag kan”, svarade främlingen
Båda började nu röka och pusta upp den tobak som Van Hunks hade med sig.
De fortsatte från soluppgång till skymningen. En folkmassa samlades och förundrades över det tobaksmoln som började täcka berget. Den unge främlingen blev allt tröttare. Plötsligt böjde han sig framåt för att hosta. Han mådde illa och hade därmed förlorat. Främlingens hatt hade fallit av i hostatacken och nu syntes två horn sticka upp, det var alltså djävulen som Van Hunks hade utmanat och vunnit över. Djävulen blev så arg över att ha förlorat att han skapade ett åskslag och de båda försvann ur sikte.
Numera kryper molnen ofta över toppen av taffelberget. I folkmun säger man att det är djävulen och Van Hunks som röker igen.
Annonser

2 kommentarer

Filed under Att berätta

2 responses to “En berättares intryck från Sydafrika

  1. Siw

    Hoppas på mer berättelser från detta underbara land…

  2. Jättekul att läsa din berättelse och förstår att ni har en härlig resa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s