Monthly Archives: december 2014

Julfriden

tomtegubbe

Tre dagar till jul. Hon hade fejat och donat. Dragit ut soffor och fåtöljer, städat varje vrå. Tvättat mattorna. Satt adventsstakarna i fönstren och skönt doftande hyacinter runtom i huset. Putsat mässing och gjort julkakor. Lussekatter, pepparkakor och finaste fruktkakan, den med apelsinlikör.

Ibland hade hon hejdat sig mitt i en rörelse. Ibland hade hon tyckt sig höra ljudet av lätta steg. Det var något där. Små försiktiga fötter som tassade i huset, vad var det? Naturligtvis ingenting. Grannens katt, möjligen. Hon slog bort det. Jag är trött helt enkelt, avgjorde hon, så trött att jag hör i syne.

I övermorgon kommer gästerna, tänkte hon i sängen om kvällen. Hon kunde inte sova, hjärtat slog så hårt. Fruktkaka, klenäter och mandelmusslor, rabblade hon. I morgon ska jag stryka julgardinerna. Och ordna med maten.

Då var det där igen. Små knäppningar, knappt hörbara steg, någonting rörde sig på bottenvåningen. Inbillning bara. Dörren är stängd och låst, jag är så trött, måste få sova, det blir tufft i morgon. Hon knep ihop ögonen, försökte andas djupt. Upprepade på väg in i drömmen: fruktkaka och klenäter och knäck, får inte glömma knäck….

Nästa morgon när hon skulle till att stryka blev hon stående utan att begripa. Julgardinerna låg där, redan klara. Perfekt släta utan ett veck och järnet var ordentligt avstängt. Men strök jag ändå? Innan jag gick och lade mej? Varför minns jag det i så fall inte? Nu håller jag visst på att bli alldeles virrig.

Hon sköt bort det, bråttom nu. Julmaten. Brunkål och långkål, köttbullar, sillsallad och sylta. Hon snodde och slet i många timmar, fötterna ömmade och ryggen kved, hon tänkte inte mer på gardinerna, inte heller på de lätta små stegen. Disken fick bara vara. Hon måste orka klä julgranen och hänga upp den fint broderade julbonaden. Sen skulle hon sätta sig lite.

Hon måste ha slumrat till i stolen. När hon såg upp var det någon i rummet. Som stod rakt framför henne, han såg ut precis som på bilderna: liten, lurvig, uråldrig. Grå luva, skrynkligt ansikte. Hennes första impuls var att rusa upp. Nu håller jag nog på att bli snurrig på riktigt.

Han fanns, han var där. Han lyfte sin hand som för att hejda henne. Det såg ut som han log lite. Ögonen var smala svarta springor.

Sitt stilla. Vila. Framför allt, du måste vila…..rösten var knarrig nästan som när en katt spinner. Det var inte en människas röst. Bara vara stilla, vila…… Rösten sjönk till en viskning, sen var han borta.

Hon gnuggade sig i ögonen – så tosigt jag drömde. Men nu får jag allt ta itu med disken. I köket blev hon stående blick stilla. All smutsig disk var borta, bunkar och byttor, slevar och kastruller, allt rengjort, torkat och undanställt. Ett smalt stearinljus var tänt. Hennes slitna gamla matbord, den enda plats i huset som inte blivit julpyntad. Där låg nu en duk som hon vagt kände igen, hon hade gjort den i skolan för långa tider sen. Så en vas med en enkel grankvist, en tomtegubbe gjord av garn. En kaffekopp stod där och en termos. På fatet en sockerkringla. Den såg god ut. Hon visste bestämt att hon inte hade bakat den.

Hon sjönk ner vid bordet, hällde upp. Kaffet värmde lent. Hon mjuknade, kände för första gången på veckor något som liknade frid. Så här kunde julen vara, så här kunde den också vara. Så enkel och så innerlig. Hennes två händer. Slitna och fårade, men det var hennes händer och nu låg de stilla på var sida om en rosig kopp. En fin men taffligt broderad gammal julduk. En kringla med socker på och en granruska i en vas. En ensam liten tomte lindad av garn.

                                                                                                        Text och foto: Anna Lilljequist

                                                                                                                                                                                                        

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Min julläsning

DSC01884Jultid är lästid för mig. Eller bär åtminstone på förhoppningen om läsning i lugn och ro när julkalasen är över och barnbarnen åkt hem. Vad ligger det då för spännande i min boktrave på skrivbordet?

När jag gick i mellanstadiet och vi skulle läsa om Sörmland i geografiundervisningen, sista veckan på vårterminen, var jag ledig för sommarresan till Skåne. Så det landskapet har jag aldrig riktigt känt mig hemma i. Därför ser jag fram emot mig att läsa Björn Gidstams vackra bok Sörmland med undertiteln Strövtåg i kulturlandskapet. Det är ytterligare en bok i hans landskapsserie, där han tidigare bland annat har skildrat hemlandskapet Småland. Det är en bok som man gärna läser lite här och där i, bläddrar i och hittar något spännande. Och det är inte svårt, sprängfylld som boken är med naturskildringar, byggnadskultur, traditioner och folktro, möten med människor.

En bok som kom för några år sedan och som jag missat är historieprofessorn Ingrid Millbourns Det hemlighetsfulla mötet – publik och gycklare. Den har en riktigt bra undertitel: Om skräcken och lockelsen i att se varandra. Det känner jag igen mig i. När sagoberättaren lämnar intimsfären, visst närmar hen sig då både gycklaren och bondkomikern. Författaren utgår från en samling cirkusaffischer som hon hittat på Kungliga biblioteket och åskådarnas minnen som finns gömda i Nordiska museets folkminnessamling.

Ebbe Schön har skrivit en ny bok om gårdstomten, Gårdstomens långa minne. Men nu har han vänt på perspektivet: det är tomten som betraktar människornas ofta dåraktiga värld, så som den gestaltat sig de senaste 1000 åren.

Berättande i förskolan ingår i Natur och Kulturs pedagogiska handboksserie för yrkesverksamma inom förskolan. Här ska berättande förstås i vid bemärkelse, där muntligt berättande bara är en liten del av begreppet. Det handlar om högläsning, berättelser i böcker, lek och samtal och barns språkutveckling och eget berättande. Boken är en antologi med bidrag av akademiska forskare inom skilda discipliner.

Hoppas också hinna med två böcker om vårt textila kulturarv. Museet i Ystad som heter Klostret visar just nu utställningen Himmelskt vackert – vävnader från Österlen. Jag har inte hunnit se utställningen än, men den pågår till 2016, så än finns det tid. Men en bok med samma titel lockar lockar och förför och skildrar utförligt denna kvinnliga kulturskatt.

Det gör också Ståten och nyttan, som handlar om folkliga kläder och textiltraditioner i södra Småland. Dräktrådet i Kronobergs län har under en lång följd av året inventerat den textila traditionen bl. a i Sagobygden och resultatet föreligger nu i en imponerande bok. Några kapitelrubriker: När piga blev bondbrud; I vadmal och renhud; Barn i linda och kolt; När köpetygerna kom till Småland; I takt eller otakt med modet. Boken finns att köpa på Sagomuseet.

En bok i boktraven har jag redan betat av, det är Bengt af Klintbergs Hylla. Baksidestexten anger att det är en ”maskerad självbiografi”. Och visst är det så. Alla kapitlen utgår från en företeelse, ett ord, en person som börjar på H, såsom happenings, halshuggning, Hameln, hustru, hoppilandkalle, hemlängtan, Hodell, alla på olika sätt kopplade till Bengts verksamhet och många intressen. Så vill du läsa om något som du kanske aldrig tänkt läsa om ska du botanisera i Bengt af Klintbergs Hylla, det är både lustfyllt och lärorikt. Och eftersom jag själv i tonåren lyssnade på text- och ljudkompositioner och köpte märkliga skivor som Gubbdrukningar, läste poeterna Apollinaire och Cendrars, surrealistiska manifestet och fördjupade mig i 1900-talets konstnärliga modernism så väcker boken också starka minnen.

En bok som saknas i min trave på skrivbordet är Håkan Håkanssons magnifika och vackra verk Vid tidens ände, som handlar om vårt lands förste riksantikvarie Johannes Bureus och den tid han verkade i. Han var tidigt ute och samlade medvetet in folktro och sägner som finns i handskriften Sumlen som utgavs i Svenska Landsmål 1886. ”Det är den mest fascinerande och förföriska historiska text jag läst på länge” skrev Aftonbladets anmälare Carl-Michael Edenborg. Den bok hoppas jag få i julklapp eller födelsedagspresent. Annars  köper jag den bums efter helgen.

Fin julläsning önskar jag alla. Och du får gärna berätta om hur din julläsning ser ut?

Böcker:

Björn Gidstam: Sörmland. Strövtåg i kulturlandskapet. Carlsson bokförlag, 2014

Ingrid Millbourn: Det hemilighetsfulla mötet – publik och gycklare. Carlsson bokförlag, 2012

Ebbe Schön: Gårdstomtens långa minne. Carlsson bokförlag, 2014

Berätttande i förskolan. Red: Bim Riddersporre och Barbro Bruce. Natur & Kultur, 2014.

Himmelskt vackert – vävnader från Österlen. Ystadiana 2014, utg. av Ystads Fornminnesförening.

Ståten och nyttan – folkliga kläder och textila traditioner i södra Småland. Dräktrådet i Kronobergs län, 2014

Bengt af Klintberg: Hylla. Atlantis, 2014

Håkan Håkansson: Vid tidens ände –  om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand. Makadam förlag, 2014

2 kommentarer

Filed under Litteratur

Halländska sagor – nyutgåva

Jag tycker mycket om August Bondesons Halländska sagor. I boken berättar Bondeson drygt 30 sagor från sina halländska hembygd, många av dem hade han hört fadern berätta när han var liten. Det som gör boken så intressant, är  att Bondeson i många av sagorna målande lyfter fram vardagslivet och förhållandet mellan de olika befolknignsskikten i 1800-talssamhället. Dessutom berättar han på dialekt och här finns mängder med unika och härliga uttryck, som  känns naturliga i sammanhanget.

Bondesons bok kan jämföras med Djurklous mer kända Sagor och äfventyr berättade på svenska landsmål, som kom ut 1883. De två utgåvorna har de gemensamt att  Bondeson och Djurklou mer är författare till sagorna än upptecknare. De skapar en egen sagostil. Jag föredrar den orättvist bortglömde Bondeson, som mer solidariserar sig med personerna i sina sagor och är friskare och naturligare.

halländskaHalländska sagor kom ut 1880 och har länge varit svår att få tag på. Nu har Bondesonsällskapet glädjande nog givit ut samlingen i en  faksimilutgåva. Den är försedd med ett efterord av Maria Ehrenberg, som skrivit en avhandling om en annan viktig sagosamlare, Eva Wigström. Maria Ehrenberg skriver om Bondesons verksamhet som sagoutgivare och sätter in hans arbete i tidens syn på sagorna. Hon skildrar hans utveckling från sagoförfattare till upptecknare, vilket jag lite kortfattat tidigare har skrivit om på Sagomuseets blogg. Läs det här.

Jag är inte riktigt överens med Ehrenbergs syn på Bondesons andra sagoutgåva, Svenska folksagor från skilda landskap. Hon beklagar att Bondeson här överger det dialektala och förkortar sagorna. Jag tycker detta är en ypperlig sagoutgåva, där författaren träder i bakgrunden, och ändå behåller ett berättande som känns äkta och friskt. För sagoberättare är boken en guldgruva, som tillåter ett personligt muntligt berättande.

Maria Ehrenberg kommenterar varje saga och lyfter särskilt fram om det är en kvinnlig eller manlig saga och pekar på alla fina vardagsdetaljer i sagorna. Jag tror att hennes kommentarer kan underlätta läsningen. På grund av dialekten är inte sagorna snabblästa. Men den som tar sig tid får rikt utbyte och det finns en mycket bra ordlista längst bak i boken.

Jag tycker det är synd att Maria Ehrenbegr inte använt den senaste utgåvan av The Types of International Folktale från 2004, som ger varje sagotyp ett typnymmer, förkortat ATU. Den ger en betydligt rikare bild av var i världen de olika sagorna återfinns än utgåvan från 1961. Flera sagor som hon uppger saknas i den internationella katalogen och inte ger något typnummer, återfinns faktiskt i den.

Halländska sagor kan bli en härlig julläsning för många. Den kostar 150:- och finns snart att köpa på Sagomuseet. Den kan också beställas från Bondesonsällskapet.

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta