Halländska sagor – nyutgåva

Jag tycker mycket om August Bondesons Halländska sagor. I boken berättar Bondeson drygt 30 sagor från sina halländska hembygd, många av dem hade han hört fadern berätta när han var liten. Det som gör boken så intressant, är  att Bondeson i många av sagorna målande lyfter fram vardagslivet och förhållandet mellan de olika befolknignsskikten i 1800-talssamhället. Dessutom berättar han på dialekt och här finns mängder med unika och härliga uttryck, som  känns naturliga i sammanhanget.

Bondesons bok kan jämföras med Djurklous mer kända Sagor och äfventyr berättade på svenska landsmål, som kom ut 1883. De två utgåvorna har de gemensamt att  Bondeson och Djurklou mer är författare till sagorna än upptecknare. De skapar en egen sagostil. Jag föredrar den orättvist bortglömde Bondeson, som mer solidariserar sig med personerna i sina sagor och är friskare och naturligare.

halländskaHalländska sagor kom ut 1880 och har länge varit svår att få tag på. Nu har Bondesonsällskapet glädjande nog givit ut samlingen i en  faksimilutgåva. Den är försedd med ett efterord av Maria Ehrenberg, som skrivit en avhandling om en annan viktig sagosamlare, Eva Wigström. Maria Ehrenberg skriver om Bondesons verksamhet som sagoutgivare och sätter in hans arbete i tidens syn på sagorna. Hon skildrar hans utveckling från sagoförfattare till upptecknare, vilket jag lite kortfattat tidigare har skrivit om på Sagomuseets blogg. Läs det här.

Jag är inte riktigt överens med Ehrenbergs syn på Bondesons andra sagoutgåva, Svenska folksagor från skilda landskap. Hon beklagar att Bondeson här överger det dialektala och förkortar sagorna. Jag tycker detta är en ypperlig sagoutgåva, där författaren träder i bakgrunden, och ändå behåller ett berättande som känns äkta och friskt. För sagoberättare är boken en guldgruva, som tillåter ett personligt muntligt berättande.

Maria Ehrenberg kommenterar varje saga och lyfter särskilt fram om det är en kvinnlig eller manlig saga och pekar på alla fina vardagsdetaljer i sagorna. Jag tror att hennes kommentarer kan underlätta läsningen. På grund av dialekten är inte sagorna snabblästa. Men den som tar sig tid får rikt utbyte och det finns en mycket bra ordlista längst bak i boken.

Jag tycker det är synd att Maria Ehrenbegr inte använt den senaste utgåvan av The Types of International Folktale från 2004, som ger varje sagotyp ett typnymmer, förkortat ATU. Den ger en betydligt rikare bild av var i världen de olika sagorna återfinns än utgåvan från 1961. Flera sagor som hon uppger saknas i den internationella katalogen och inte ger något typnummer, återfinns faktiskt i den.

Halländska sagor kan bli en härlig julläsning för många. Den kostar 150:- och finns snart att köpa på Sagomuseet. Den kan också beställas från Bondesonsällskapet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s