Kejsarkronan gråter

kejsarkrona

Kejsarkronan står och gråter. Den gråter för att den skäms så förfärligt.

En gång var den i Paradiset – då hade den precis blivit till. Glad och stolt sträckte den sina skimrande blomkalkar mot solen, uppåt, uppåt. Allt högre, den blev lång och ståtligare än själva tulpanen. Men vår Herre såg allt och han vredgades. Vad var detta för högmod? Sådant måste näpsas. Han lyfte sin hand – vips fälldes alla de vackra blomklockorna ner och vände sig mot jorden. Och sådan har kejsarkronan förblivit.

Det gjorde inte saken bättre att kejsarkronan – det var långt senare – begick ett annat hemskt misstag. Den var nämligen enda blomman som inte böjde sig upp mot Jesus när han kom vandrande med sitt kors, på väg till Golgata. Nu fick kejsarkronan ännu mer att ångra.

Där står den nu. Tittar man efter så rinner det droppar på insidan av varje kronblad. Vätskan smakar sött och gott, det är inga salta tårar. Och sin fräcka doft har kejsarkronan behållit. Den luktar nämligen – räv.

                                                                   text och foto: Anna Lilljequist

Annonser

2 kommentarer

Filed under Att berätta

2 responses to “Kejsarkronan gråter

  1. Vilken vacker historia! Och blomman är vacker också, även om den inte luktar så bra. Med sensmoralen är det lite si och så; d.v.s. att inte försöka hävda sig, att inte sticka ut ur mängden för då straffas man för högmod :-( Neeej…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s