Blommande linåker

DSC02518

Jag åker över Vikbolandet i Östergötland. Här och där glimtar det till av något blått. Ännu en havsvik! Vinden krusar vattnet. Men när jag kommer närmare ser jag att det är ett blommande linfält. Det går upp för mig hur självklart det har varit att komponera en skämtsam saga om folk, som tror att ett blommande linfält just är ett hav. Sagomotivet har ju en fantasifull människa haft framför ögonen.

Här är en variant av sagan just från Östergötland. Den är upptecknad av Gustaf  Olsson, 1922, efter f. torparen Per Johan Åström, f. 1842 i Risinge socken. Nordiska museets folkminnessamling. EU 552, s. 22.

Bada i en linåker

Fyra västgötaknallar vandrade genom Östergötland. De kom till en linåker som blommade. De trodde att det hade nått det blå havet och bestämde sig för att vada genom det för att nå andra sidan. När de kommit till andra stranden skulle de se om alla hade kommit över. De hade ju hört att folk drunknat i havet. Var och en räknade, men fick det inte mer än till tre. Det som de fruktat hade hänt, en av dem hade drunknat. De begrep inte att den som räknade glömde att räkna sig själv.

Då fick de se en komocka. De doppade näsorna i komockan och räknade hålen. Det var fyra hål. Ingen hade drunknat.

 

Efter att ha stannat en bra stund och beundrat denna i dag ovanliga syn, kör jag vidare. Snart passerar jag en vägskykt med ortnamnen Linåker. Dit är det två kilometer.

DSC02522

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s