Monthly Archives: juni 2016

Berättelser och musik i sommarkväll

Berättelser och musik i sommarkväll 27 juni, BCD (12)

Måndagen den 27 juni var första måndagen av sju som vi kunde lyssna till Berättelser och musik i sommarkväll på Gamla Torg. Först ut var BCD som består av Bengt Johansson gitarr och sång, Carolina Lindén sång och Mats ”Dalza” Persson gitarr och sång. BCD tog oss med på en resa från 1960 talet och framåt, blandat med berättelser och härlig musik.Ca 200 personer hade bänkat sig runt scenen och i gräset för att följa med på den musikaliska resan. En otroligt duktig trio som skapades när de var med i musikalen ”Lyckliga gatan”

Agneta Json Granemalm

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Performance Storytelling – varför då?

Det är afton när jag till sist stiger ut ur mitt belamrade vardagsrum. Apparaterna är stängda och mörkläggningsgardinerna undandragna. Det är sommar här utanför. Dags att sjunka ner i en trädgårdsstol med ett glas vin och fundera lite över det här med performance storytelling.

METAMORPH PORTRÄTT2_1.JPG

Jag har återigen gett mig in i ett krävande projekt där jag inte nöjer mig med att bara berätta några av de fascinerande historier som jag har hittat. Om några dagar åker jag till Wales för att ha premiär för en ny föreställning på Beyond the Border International Storytelling Festival. ”Metamorf” heter den och består av överraskande myter och legender kring gender. Med mig har jag folkmusikern Emma Reid som jag samarbetat med under många år. Men som om det inte räcker, tar jag med mina manicker: MacBook Pro, iPad Pro, Apple Pen, Wacom Intuos Pro, Photoshop, Astropad, nätverk, adapters, sladdar… Ja rader av apparater och programvaror som de flesta nog inte bryr sig om.

Att jag samlat på mig dem beror i första hand på att jag med min bakgrund som bildkonstnär behöver digitala verktyg för att producera de bilder, posters och logotyper som många i berättarvärlden är bekanta med. Och nu tänker jag ta med mig dem upp på scenen för att måla live på en stor bioduk medan jag berättar.

Ibland ryser jag inför utmaningen. Under arbetet har jag ibland undrat varför jag gör det svårt för mig. Dessa traditionella myter och legender som jag samlat är ju enastående bra i sig själva, så varför ge sig ut i okänd terräng? Varför riskera att trassla in mig i en massa teknik när jag vet hur jag kan levandegöra dem på det gamla viset? Det simpla svaret är: Ren nyfikenhet, jag vill veta om det går.

För några veckor sedan hade vi en öppen repetition på en teater och bjöd in ett gäng scenkonstnärer för att få feedback. Det blev inte alls bra. Jag gick vilse bland reglagen och berättade uselt medan jag försökte hantera all teknik. Efteråt var jag rätt modfälld. Varför försöker jag vara tekniker, konstnär och berättare på samma gång? Varför inte nöja sig med det som jag behärskar? Återigen är svaret: Nyfikenhet. Jag bara måste försöka…

Och här är vi framme vid begreppet ”performance storytelling”. Så vitt jag vet har det myntats bland brittiska scenberättare och betyder ungefär ”artistiskt berättande”, dvs en berättarform som har konstnärliga anspråk. Det är inte alla i berättarvärlden som sett på detta med blida ögon. Det finns ju en del föreställningar om vad som är berättandets ”natur”. Ofta har man föredragit ett avskalat berättande där berättelsens förmodade innehåll står i förgrunden och där sagespersonen bör inrätta sig i en tradition.

Ibland har det varit otroligt avskalat. Mina intryck från t ex Kanadas berättarrörelse, är ett ideal där berättaren knappt rör sig – därför att det sägs stjäla något från berättelsen. När det uppstår sådana normer kring hur man ”får” berätta, är det hämmande för de lekfulla och sökande konstnärerna. Men samtidigt har det haft ett värde särskilt i skriftlösa kulturer där det är viktigt att minnas och bevara stammens berättelser i deras förmodat ursprungliga form, och där man inte har råd med att påhittiga personer har sina egna excesser kring stammens tradition.

Ändå har det alltid funnits konstnärligt berättande. Överallt i historien där det funnits ett behov av professionella berättare har formen utvecklats på överraskande sätt. På europeiska furstehov, på indiska religiösa fester och på kinesiska tehus har skickliga berättare förnyat traditionen. Och nu i modern tid kan man som artist trotsa både scenkonstnormen där text och skådespeleri dominerar, och berättarnormen där det avskalade sägs vara rätt natur. Och bara pröva, utifrån sin nyfikenhet – finns det andra sätt att göra det här?

Det här tänker jag blogga om under en period framöver, medan jag kämpar med vår nya föreställning. Det skall väl sägas att Emma och jag lyckades lyfta föreställningen ordentligt efter värdefull kritik från kollegorna. Nu samlar vi oss för Wales Jag återkommer snart med rapporter därifrån.

Mats Rehnman

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

27:de festivalen är förbi

Söndagen den 19 juni

På Märtas Café har de sista våfflorna bakats för denna festivalen och volontärerna som varit där och arbetat har gjort ett superjobb. Nya bekantskaper har knyts mellan volontärer men även med berättare och gäster som besökt caféet. Björn Gullander har varit runt på de flesta platserna under festivalen med sin kamera och stativ och förevigat det på film.

Tetra på Ljunggården 19 juni-16 (8)

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Mästerskap i Berättarslam

Inne på Café Märta var det Berättarslam och många hade kommit för att både lyssna och vara med som jury. Fem berättare tävlade i titeln om att bli Kronobergs mästare i Berättarslam. AnnKarin Ånman var ceremonimästare. Efter några timmar var det klart att det blev Pelle Olsson som tog hem titeln. Pelle sitter längst till höger i sin randiga tröja

Berättarslam på Märtas 19 juni-16 (2)

Berättarslam på Märtas 19 juni-16 (3)

 

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Maja Thoresen och valet

På Grand hade Maja Thoresen en föreställning om tro. Hon använde sig av musik, dans, bildspel och sång för att bjuda publiken på hennes resa genom tro och tvivel. Allt började med att hon låg under täcket i sin säng, reste sig sakta upp och satte sig på sängkanten och så började resan i konsten att hitta sig själv.

Maja Thoresen, Valet på Grand 19 juni-16 (1)

 

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Berättarfesten

Fyra scener hade publiken att välja på och varje timme byttes det till nya berättare.

På Ljunggården hade Kajsa Bohlin en föreställning ”Mitt liv som påfågel” man kan inte annat än beundra Kajsa för hennes mångsidighet. hennes gestaltning av en påfågel var helt suverän. Samtidigt var Maria Llerena, Monika Eriksson och Rolf Olsson på andra scener.

Andra timmen var Bengt-Göran Söderlind på Café Märta där han berättade om de svenska flickorna som for till Amerika för att gifta sig och ingå i sekten Mormonerna och hur en envis mamma lyckades få sin dotter hem efter många strapatser. Under samma tid var Emily Hennessey i Ljunggården, Mats Sturesson på Ljungby Museum och Bengt af Klintenberg med Bellmanshistorier på Gästgivargården.

Tredje och sista timmen var Marianne Folkedotter, årets Mickelprisvinnare, på Gästgivargården där hon berättade om gudar och gudinnor på sitt eget hemmål från Västerbotten. Under samma tid var Nick Hennessey på Ljunggården, Olivia Bergdahl på Ljungby Museum och sameprästen Bo Lundmark på Märtas Café där han berättade om jordiska och himmelska älgar.

Berättarfesten Kajsa Bohlin, Mittliv som påfågel  19 juni-16 (2)

Berättarfesten Märtas Bengt-Göran 19 juni-16 (4)

Berättarfesten Marianne Folkedotter 19 juni-16 (1)

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta

Festivalen avslutades på Gamla Torg

Det var Heidi Dahlsveen  som var först ut av artister att äntrade scenen bakom Märtas Café när det var dags för final av årets Festival. Hon berättade några erotiska berättelser som lockade publiken till fniss och skratt. Mats Sturesson skådespelare och musiker från Växjö som med kort varsel fick hoppa in som ersättare hade ett fantastiskt framträdande med sin gitarr och sitt munspel. Festivalen hade nu slutits till en cirkel och Ulrika Gunnarsson från Musik i Syd och Meg Nömgård musiechef på Sagomuseet avslutade med att åter kicka iväg bollen, precis som de inledde festivalen så flög bollen ut bland publiken men nu får den ligga still ett år så får vi se vem som fångar den då. En mycket lyckad Festival har kommit till dags ände och publik, berättare, dansare, personal, volontärer och alla andra drar iväg åt olika väderstreck.

Tack för i år

Agneta Json Granemalm

Lämna en kommentar

Filed under Att berätta