Category Archives: Rim och ramsor

Fler påskbrev

I påsktid förra året skrev jag om seden att skicka påskbrev. Många besökare har hamnat på Sagomuseets blogg när de letat efter påskbrev. Till glädje för er och andra intresserade återger jag lite fler brev.

Vill du till Blåkulla fara
I mitt sällskap kan du vara
Sätt dig ner på hornet du
Där vi äro i ett nu

Adresserat till Högädla Fröken Påskhexan och Blåkullatrollet Tulli Liedgren von Lurifax, Borås.

Till Hagfors kom jag att irra
I vandringen på lifvets stig
De sköna där jag vill förvirra
Och gör en början med – dig!

Jag med på färden också skall
Men först jag ätit så det small
I skål och tallrik, fat
Och nu så är jag riktigt lat
Prins Tjockrultan.

Adresserat till Herr Sven Urban, Borås och daterat 1908.

Mer om påskbrev kan du läsa på vår blogg 31 mars 2010, och på http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=4141

Per Gustavsson


Lämna en kommentar

Filed under Folktro och traditioner, Rim och ramsor

Julklapp till berättare och lyssnare 6

Bengt af Klintberg och Ritwa Herjulfsdotter: Jungfru Maria gick i gräset. Trollformler mot ormbett. Bilder Agneta Flock. Ellerströms förlag. ISBN978 91 7247 242-6

Jag kan känna en rent fysisk glädje när jag håller en vacker bok i min hand. En sådan bok är den här. Bengt af Klintberg och Ritwa Herjulfsdotter har sammanställt trollformler mot ormbett. Agneta Flock har på sitt alldeles eget vis klippt i papper och målat. Hon har under många år förnyat silhuettklippningskonsten och det här är makalöst bra! Trollformlerna går inte heller av för hackor. Det är stark folklig diktning. Hör bara på den här från småländska Värend.

Gub, gub, gub under granerot
stack Vår Herre Jesu i hans fot.
Sprack den som stack
men inte han som skadder vart.

Det myllrar av noanamn på ormen, det är poesi i sig: linglång, slänge-buse, ringel rangel.

Lärdom, folklighet, skönhet i förening.

Läs och njut!

Per Gustavsson

bild Agneta Flock

1 kommentar

Filed under Folktro och traditioner, Rim och ramsor

Påskbrev till ”det ovanligt stora trollet….”

Det här påskbrevet från 1900-talets början kommer från Värmland. Det är adresserat till ”Det ovanliga stora trollet prinsessan fröken Ingeborg Björn på Blåkulla. Brådt.”

Det var vanligt att barn och även vuxna lämnade brev till varandra på påskaftonen, med drastiska teckningar och en retsam vers. Barnen ritade ofta breven själva men de kunde också köpas av någon gumma som sålde färdigritade kort.

“Den som på påskaftonen ej fick något påskbrev, kände sig lika snopen, som den som julaftonen inte fått någon julklapp” säger en röst från Karlstad i mitten av 1800-talet.

Påskbreven kan ses som föregångare till 1900-talets påskkort.

Här i Småland var det vanligt att just i dag, på dymmelonsdagen, i papper klippa ut raka, brödgrissla, kvast och smörjehorn och obemärkt fästa dem på ryggen på kamrater, som ju behövde dem för resan till Blåkulla. Det kallades för Blåkullapass. I gamla tider gav sig påskkäringarna iväg just denna dag. Den här traditionen överfördes senare till skärtorsdagen. När mina barn var små ritade de påskkärringar, med kvast, kaffekittel och katt, och satte på ryggen på kompisarna, som en uppmaning att de skulle resa till Blåkulla.

Här ännu ett påskbrev från Värmland med en vers:

Per Gustavsson

2 kommentarer

Filed under Folktro och traditioner, Rim och ramsor

Tranan bär ljus i säng

I måndags såg min fru de två första tranorna här i Göinge. Och det stämmer ju fint med att det är tranafton i kväll och i morgon är det trandagen. “Tranan bär ljus i säng”, säger ett gammalt ordstäv. Det innebar att man skulle gå till sängs när det blev mörkt och inte tända ljus inomhus. Först till hösten fick ljus på nytt brinna kvällstid, då inomhussysslorna krävde detta.

Och glöm inte att springa barfota runt huset i kväll. Det är ett säkert sätt för att avvärja förkylningar, inte bli ormbiten och få starka och bra fötter utan sprickor. Det är en kul tradition som jag lovar barnen gillar.

Tranan kom också med tranbrev och godis och då var det någon vuxen som klätt ut sig för att överraska barnen.

Sederna kring trandagen har framförallt varit spridda i Dalsland, Värmland och så Småland, särskilt östra delen. När en kamrat från Nybro besökte oss, just vid den här tiden, när barnen var små, berättade hon om att hon alltid som liten fick godis i en strumpa tranaftonen. Det blev fort populärt i vår familj och i helgen när barnbarnet var här hängde vi upp en strumpa i kakelugnsspjället. Mycket riktigt, på morgonen hade tranan värpt ägg, just i hans strumpa.

Det finns många traditioner och stäv kring tranorna, vårens ankomst och vårfrudagen. I Odensjö väster om Ljungby skulle man räkna till 9, först rättfram och sedan baklänges. när man såg vårens första tranflock. Då stannar tranorna i bygden och det är viktigt för “hon har sommaren med sig och stannar hon, så får man behålla sommaren med det samma”.

Carl Wilhelm von Sydow, vår första sagoprofessor, har skrivit om folkliga seder och stäv kring tranan i tidskriften Folkminnen och folktankar 1916. Det passar ju bra, eftersom von Sydow föddes i Tranhult i Ryssby socken. Som barn såg han ofta tranorna flyga fram över gården.

Per Gustavsson

bild från Sagomuseet: Mia Einarsdotter, foto Steve Anderson

3 kommentarer

Filed under Folktro och traditioner, Rim och ramsor

Adam och Eva, de pissa i en stäfva

Folkdikten väjer inte för det groteska, fula och icke passande. Snarare tvärtom! Den dras till det utmanande och tänjer gränser.

När folkminnessamlaren Eva Wigström för över 100 år sedan samlade in berättelser i Skåne anmärkte hon att  “det var inga granna historier”. Berättaren svarade: “Granna! Vill frun ha granna sagor, är det inte värt att komma till menige man. Jag och mina likar ta dem rå upp ur alekärret.”

Jag tänker på det här när jag sitter på Landsbiblioteket i Växjö och tittar igenom George Stephens efterlämnade papper.  Stephens samarbetade med Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och tillsammans gav de på 1840-talet ut den första representativa svenska sagosamlingen. Jag hittar ett litet rim:

Adam och Eva
de pissa i en stäfva,
när stäfvan var full
slog Adam den omkull.

Stephens skriver förstås inte pissa, utan p–a. När jag kommer hem tittar jag i Johan Nordlanders samling Svenska barnvisor och barnrim från 1886 (finns i nyutgåva 1975) och hittar fler varianter på det här rimmet.

Adam å Eva
pissa i stäfva;
När stäfva blef full,
trilla Adam, Eva å stäfva omkull.

Och andra om Adam och Eva:

Adam i Paradis
slakta sin julegris;
köttet det sålde han,
fläsket det behålde han.

Och så kort och koncist, rakt på sak:

Adam och Ewa
dhe bakade stora lefwa,
när Adam blef dödh,
bakade Ewa mindre brödh.

Små barn kring treårsåldern rimmar hejdlöst. Orden behöver inte ha någon betydelse, bara det finns rytm och rim. Hur tar vi till vara den här språkliga fantasin? Stoppar vi in mer bränsle i elden och låter lågan brinna länge? Eller tuktar skolan den språkliga virtuositeten?

Jag minns från min egen barndom hur vi diktade:

Jesus för världen give sitt liv
när han på cykel ihjälkörde sig,
o vilken kurva underbar sann
aldrig har någon sladdat som han!

Per Gustavsson

1 kommentar

Filed under Att berätta, Berättelser, Pedagogik, Rim och ramsor

Mars med sitt skägg

Det är 1 mars i dag och det finns anledning att påminna om en gammal folklig vädervers.

Mars med sitt skägg
lockar barnen utom vägg.
April med sin luva
skrämmer barnen in i stuva.

Mars kallas i södra Sverige för vårmånaden. Men den här versen påminner om att sol och värme ofta bara varar en kort tid, så kommer kylan och det dåliga vädret tillbaka.

De här gamla verserna sammanfattar uttrycksfullt folklig erfarenhet och väderföreställningar med få ord. Hör här:

Mars torr, april våt, maj kall,
fyller bondens lada all.

Blir marsvädret torrt kan vårbruket påbörjas tidigt, regnar det i april gror sådden och blir maj kallt utvecklas rötterna bra och det blir goda förutsättningar för en rik skörd.

Kan inte sådana här gamla rim locka till nydiktning i skolan?

Är du nyfiken kan du läsa mer i Bengt af Klintberg En liten väderbok (1996) och i Bo Swenson Årets månader och dagar (1985).

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser, Pedagogik, Rim och ramsor