Etikettarkiv: jungfru Maria

Sagan om fågeln med den gula näbben

(En rumänsk folksaga)

Det var en gång en fattig änka som levde i en avlägsen by. Hennes ända glädje i livet var sin dotter. Flickan var snäll, duktig och glad. Trots det eländiga tillvaron som hon delande med sin mor, var hon munter och hon sjöng hela tiden. Alla byborna förundrades över sångerna som änkans dotter sjöng från morgon till kväll. En dag gick flickans mamma ute i skogen för att samla eldris och kom inte tillbaka. Dottern har väntat på henne flera dagar och flera veckor i sträck. Hon slutade med att sjunga på dagarna. Nu grät hon istället. Efter ett tag bestämde sig flickan att gå och leta efter sin mamma. Hon tog på sig en svart klänning som visade att hon bar sorg med sig.

Hon korsade skogen och kom fram till en by, men hittade inget spår efter sin kära mor. Hon korsade flera skogar, gick över flera ån och frågade efter henne i många byar utan att lyckas träffa någon som hade sett eller hör om sin mamma. Varje ort som hon stannade i gick hon in i kyrkan och tände ett gull vaxljus till Jungfru Marias ikon. Hon bad den Heliga Modern innerlig att hjälpa henne att hitta kvinnan som uppfostrade henne. Länge har hon vandrat på det här sättet.

Koltrast

En kväll, när flickan just hade tänt ett vaxljus i en kyrka steg Heliga Maria ner från ikonen och förvandlade henne till en liten fågel. En sångfågel med svart fjäderdräkt som hennes klänning och med gull näbb, så som vaxljusen som hon brukade tända framför ikonerna i kyrkan. Jungfru Maria skänkte henne en vacker sångröst så att hon kunde sjunga igen, precis som hon gjorde på den tiden när hon var hemma i sin mammas by.

När människorna hör hennes sång stannar de upp och lyssnar. De förundras över den svarta fågelns vackra lätte och kallade henne för kolltrast.

hört av Daniel Onaca, älskare av koltrastsång

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Folktro och traditioner

Soldaten och kortleken

En soldat gick in till kaptenen och bad om permission för att gå till kyrkan. Men kaptenen fick reda på att soldaten hade en kortlek på sig. Därför frågade officeren honom, vilken nytta hade han av kortleken, på väg till kyrkan? Soldaten svarade så här:

— När jag tittar på esset så påminns jag om att vi har en enda Gud. Tvåan talar om för mig att Bibeln är uppdelad i två delar, Gamla och Nya testamentet. Ser trean, tänker jag på treenigheten, fyran symboliserar de fyra evangelisterna och femman de fem förståndiga jungfrurna som väntade på brudgummen. När jag ser på sexan vet jag att det var på sex dagar som Gud skapade världen och sjuan står för dagen då Gud vilade. När jag ser åttan tänker jag på de åtta rättfärdiga som Gud räddade när världen förstördes (Noa och hans hustru samt hans tre söner och deras hustrur) och när jag ser nian tänker jag på de nio spetälska som glömde tacka Frälsaren för att de hade blivit botade. Tian är de tio budorden förstås, knekten är djävulen, kungen, himmelens konung, medan damen är den välsignade jungfru Maria, himmelens drottning.

Daniel Onaca som tillägger att permissionen beviljades.

1 kommentar

Under Berättelser

En rumänsk julsaga

 

  Det sägs att före Jesu födelse fanns det inga andra himlakroppar förutom solen. En vinterdag kom jungfru Maria till ett hus i en liten by och bad om att bli insläppt. Husmor tyckte synd om den främmande kvinnan, men hon svarade:

     – Jag skulle gärna ge dig skydd under natten, men jag är rädd för min man. Han är ondsint. Just nu är han ute i kvarnen och mal säde. Tolv lass har han med sig, så det lär dröja till sent på natten tills han vänder tillbaka. Men när han kommer hem, då blir det hugg och slag. Både jag och mina tre döttrar får sparkar och slag av honom, utan minsta skäl.

     Mannens namn var Crăciun och hans fru visade jungfru Maria sina armar och ben som var fulla av sår och blåmärken. Även kvinnans döttrar kom fram och då visade sig en vara halt, en annan blind och den tredje orkeslös. Maria visste redan om allt detta elände, men hon låtsades inte om det, utan bad igen:

     – Tillåt mig vila i stallet åtminstone. Där är jag inte i vägen för din man.

     Då släppte kvinnan in henne på gården och Maria gick och lade sig i stallet. När natten kom födde hon en son. Crăciuns fru hjälpte henne och oxarna värmde den nyfödde med sin varma andedräkt. Sedan tändes månen och stjärnorna på himlavalvet. De lyste så stark att det syntes som på ljusa dagen. Det var som om allt omkring ville se undret. Crăciuns döttrar närmade sig det lilla barnet också. Guds moder gjorde så att de blev friska som i ett trollslag.

     Under tiden malde Crăciun färdigt säden och nu var han på väg tillbaka. Han såg sitt hus på långt håll, trots att de var sent på natten. Han undrade vad det var för något. När Crăciun kom in på gården möttes han av frun och de tre tillfrisknade döttrarna. De har berättat för honom, vem som har kommit till dem och vilka under som skett. Han förstod då att det måste ha varit Guds makt. Då såg han till att den nyfödde och dennes mor hämtades in i huset och fick all vård, de behövde.

     Från den stunden slutade mannen att vara elak. Han blev en mild och gudfruktig man. Allt detta hände på julafton och sedan dess heter denna dag Crăciun på rumänska. Varje år vid den här tiden förbereder sig folk att fira Crăciun.

 Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner