Om Sagomuseet

Sagomuseet  i Ljungby är ett roligt och spännande museum för både barn och vuxna. Upptäck museet själv eller följ med en berättare runt i museet och lyssna på spännande berättelser. Museet ligger i en Sagobygd med märkliga sagoberättare och otaliga sägenomspunna platser.

Fantastiska sagor och sägner om tomtar och troll, näcken och skogsfrun, maror och gastar har i alla tider roat och förskräckt folk. Berättelserna gick från min till mun, från släktled till släktled.

Sagomuseet i Ljungby levandegör den muntliga berättartraditionen i Sverige på många olika sätt. Utöver verksamheten på museet så besöker också våra berättarpedagoger skolor, förskolor, äldreboende, bibliotek med mera.

På denna blogg hoppas vi kunna ge er en bild av vår verksamhet, vardag och framtidsplaner. Här är också en plats där du skall kunna få idéer om hur du kan använda det muntliga berättandet i din vardag och i ditt yrkesliv.

Du kan läsa mer om Sagomuseet på www.sagopygden.se

Du kan kontakta oss på: kontakt@sagobygden.se

 

 

3 responses to “Om Sagomuseet

  1. Karin

    Hejsan!
    Er verksamhet låter helt underbar och man önskar att den nådde alla barn. (och en del vuxna).
    Jag har dock en liten undran. Stämmer det att ni bett att få Kynna uppstoppad för att ha med henne i er utställning? Denna vargtik blev jagad under flera veckor av flera hundra ”jägare”. Hon var en genetiskt mycket värdefull varg, sådana som Sveriges vargstam behöver för att hindra inavel. Vi är många som inte förstår vad vår regering vill med sin rovdjurspolitik (men det hör ju inte hit).
    Jag skulle vilja be er att INTE använda Kynna som något utställningsobjekt utan låta hennes kropp försvinna. Allt annat skulle vara respektlöst.
    Vänliga hälsningar från
    Karin

    • Hej Karin
      Vi tror på muntligt berättande som ett sätt att förmedlar erfarenhet och kunskap, väcka funderingar och känslor. Sagomuseet levandegör framförallt den svenska folkdiktens sagor och sägner. Låt oss ta folksägnerna som exempel. Förutom att de ofta är spännande berättelser som engagerar lyssnarna kan de också skapa ett intresse för historien, landskapet och människans förhållande båda till varandra och naturen. De gamla sägnerna kan ge perspektiv på vad som händer idag.

      Jag brukar berätta om när vargarna försvann från Mistelås socken i norra delen av nuvarande Alvesta kommun. Folk trodde att det var norrlänningar som skickade vargarna söderut. De sa att norrlänningar var ena rackare till att kunna trolla och i Småland var man förskräckligt rädda för dem. Nu samlade folk in 12 öre från varje bonde i socknarna kring Mistelås och skickade till norrlänningarna och så trollade dessa så att vargarna aldrig kom tillbaka till den här delen av Småland.

      Sägnen ger relief åt den moderna vandringssägnen om att vargar har planterats ut Sverige av Naturvårdsverket eller andra intressenter. Trots att Bengt af Klintberg redan 1994 i Den stulna djuren mycket övertygande visar att det är en moderns skröna, fortsätter många att tro på historien.

      Idag är det ingen som tror på sägnen från Mistelås. Men den moderna vandringssägnen är minst lika fantasifull. Hur kan folk i dagens Sverige tro på den här historien?

      Folkdikten om vargar är mycket rik. Till och med i vardagsspråket som vi använder idag rymmer uttryck som går långt tillbaka i tiden och speglar föreställningen om vargen. Vi säger ”ulv i fårakläder” och ”vargavinter”. Folkdikt och folktro kan bidra till att belysa hur vi upplever vargen idag. Gårdagens fördomar kan belysa dagens fördomar.

      När vi skapade Sagomuseet var vi måna om att besökarens skulle uppleva folkdikten med många sinnen: syn, hörsel, känsel och till och med lukt. Berättandet involverar hela människan. Vi ser inte Kynna som ett utställningsobjekt. Vi ser henne som ett subjekt. Kynna kan berätta både sin och andras vargars historia. Hon kan göra det med inlevelse, påtagligt och starkt beröra Sagomuseets besökare.

      Vänliga hälsningar
      Per Gustavsson
      Berättarnätet Kronoberg

  2. Bengt Sundius

    Jag tycker Sagomuseets inställning är värd all respekt, och Kynna kan ju faktiskt sägas få en hedersplats i upplysningens tjänst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s